nya tider - nya utmaningar

Jag har inte skrivit på ett tag eftersom det har hänt så mycket. D & jag har gjort slut, jag har träffat en ny stjärna, D har träffat en ny förmåga, jag har renoverat och sålt lägenheten och köpt en ny, börjat på min nya tjänst, stella har tvingats sluta på sitt dagis och ska börja på ett nytt och lotta har blivit mamma. Sådär - i stora drag är det väl vad som skett.


Men jag har aldrig mått så dåligt som under den här tiden, jag trodde ju att jag var en tuff tjej, men där misstog jag mig. När man föreställt sig en helt liv tillsammans med en annan människa - en föreställning som sedan försvinner - är det som om en känslomässig atombomb utplånar hela ditt själsliv för att en helt ny värld sedan ska växa fram ur detta sargade mentala ökenlandskap. Försiktigt och trevande. Det var dagens poesi.

Jag vill aldrig mer vara med om alla dessa tårar och känslor. Av erfarenhet har jag ju lärt mig att känslor mest är till besvär, de står ofta i vägen för rationellt tänkande. Givetvis har jag försökt förtränga så mycket som möjligt genom att dränka mina sorger, snorta bort mina känslor, jobba alla tänkbara tider på dygnet för att sopa undan alla tankar. Men det verkar som om allt kommer ikapp en - det fungerar inte riktigt att rymma från allt. En aha-upplevelse för mig, det har ju alltid fungerat förut? Jobbigt, energikrävande, fördummande och helt enkelt vidrigt är det med dessa känslostormar som kan överraska dig närsomhelst. De flaggar liksom inte ens för sin ankomst utan de kan kasta sig över dig när du som minst anar det. Hemskt.
Fast jag kommer ju alltid tillbaka. Som en gummiboll, som Numminen sade.


Min nya, lite skörare tillvaro, bjuder mycket södermalm, öl, vin och andra läckerheter - det är nästan som att färdas i en tidsmaskin tillbaka till 2005! Men denna gången har jag en vänsterwiggah vid min sida - R - vilken kommer att återkomma framöver.

fredag

Hejhejhej! Löningsfredag! Tjoho!
Jag ska på min första A.W. med P.B. ikväll, det ska bli kul att se hur mina kollegor beter sig med några promille i kroppen. Räknar med att pumpa de flesta på göttigt skvaller, och skapa en intrig här och där kanske :). Sånt gillar jag!

www.maska.nu

Den roligaste hemsidan för er som inte anser att ni får lön för mödan, utan känner er som en kugge i det kapitalistiska maskineriet.

http://davidharvey.org/

Ny sits

Ja, nu har jag för första gången i mitt liv tagit ett riktigt karriärkliv. I november blir jag Nordic Operation Manager på Pitney Bowes Finans Svenska.. Ska bli skoj! Speciellt för min plånbok!
Det här med titlar har aldrig riktigt tilltalat mig, jag har snarare betraktat det som något av en penisförlängare som främst gubbar håller sig med (vad är eg den kvinnliga motsvarigheten till penisförlängare? vaginafördjupare?) - till jag själv fick en titel. Nu kanske jag ska skaffa mig ett fett fallskärmsavtal, börja röka cigarr och köpa luder på helgerna. Jag har faktiskt ett av tre rätt där, jag rökte en massa cubansk cigarr i lördags. Vi hade kräftskiva ute i anrika Enhörna, en ganska blygsam sådan - vi var bara 8 pers - men jag bjöd ändå bort svärfars finaste whiskey (då bjöd jag främst mig själv) och rökte min cuban.. sweet life, jag känner mig som en kronkapitalist!

Vi fiskade t.o.m. kräftorna själva, det har jag aldrig gjort tidigare. Tyvärr är jag ganska mörkrädd vilket är ett problem när man ska ro ut i mörkret och fiska upp små monster ur vattnet (för de ser ju ut som aliens det ser ju alla).

Oftast vill jag ju gärna ge intryck att jag är en orädd tjej, vilket resulterar i att jag aldrig i hela mitt liv kommer att kunna erkänna att jag är rädd för spöken. För trots att jag är en naturvetare i grund och botten och försöker vara så rationell som möjligt i de flesta sammanhang (detta betyder inte nödvändigtvis att jag lyckas), så besitter jag en irrationell rädsla för spöken, vilken jag inte kan kontrollera. Min mamma säger att det beror på att jag tjyvtittade på skräckfilmer när jag var sju, och att jag läste Stephen Kings böcker vid 11 års ålder. Detta behov av att skräckplåga mig själv vet jag inte var det kommer ifrån, för jag kommer ihåg hur rädd jag var de där nätterna när jag låg uppe till två på nätterna och läste "Jurtjyrkogården" eller när grannen kom ned med "Terror on Elmstreet".

Och detta har suttit i sedan dess, vilket jag nu kompenserat genom att skaffa en stor hund. Nu är jag faktiskt inte alls rädd längre, och jag kan t.o.m. ta nattpromenader själv med Stella.

Men ibland kan jag återkalla den där lilla barnkören i t.o.e.s.:

One, two, Freddy's coming for you
Three, four, better lock your door
Five, six, grab a crucifix
Seven, eight, better stay up late
Nine, ten, never sleep again!
(I trailern till de flesta filmerna slutar sången med:
Nine, ten, FREDDY IS BACK AGAIN!)

Fyfan, jag blir nästan lite rädd nu, trots att det är ljusan dag och jag sitter på kontoret. Huga!

På min och Ds första date så tittade vi på en koreansk skräckfilm, "A tale of two sisters". Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv, men det var främst för att D var med. Han är den bästa skräckeffekten i hela världen tror jag, han skrek och grep tag i mig när det blev otäckt, och mitt hjärta arbetade i 200 knyck genom hela filmen. Men filmen är bra, det är otroligt vackra bilder från den koreanska landsbygden (det är en folksaga från början), så den rekomenderas till den som har en kudde tillgänglig att hålla för ögonen.

Slug of Atmosphere

Bästa albumet just nu; Lucy Ford. Lucy Ford står tydligen för Lucifer som finns i alla kvinnor (!), så det känns som om albumtiteln skapades av en grav kvinnohatare, vilket vår lille Slug verkar vara. Men han kan göra musik. Och ibland säjer han att Lucy Ford var en katt han ägde en gång, och ibland kan Lucy Ford vara Sluggans on-off-flickvän och mor till hans son. Så det återstår att tolka till den som lyssnar.

Sluggan är nästan som en musikalisk version Charles Bukowski... Iofs inte lika extrem på något sätt. Men vad är det egentligen med dessa vidriga genier? Deras små förtvinade själar finns därinne någonstans i en sörja av bitterhet och alkoholism, ofta är de också förblindade av kvinnohat (i behov av en syndabock?) och cynism.
Men ändå kan jag inte låta bli att fascineras och läsa, analysera och lyssna sönder deras alster.. paradoxalt?

gudars

Ja gud vad jag är dålig på att blogga just nu. Men det händer inte så mycket av vikt, inte som jag kan berätta om ännu i a f.

Läser om min gamla hemort Värmdö och borgarbrackan Jonas Nilsson. Det är svårt att ta någon med stråhatt och baddräkt på allvar.

När ska folk förstå att hela den där kommunen är korrupt och att man helst vill ägna sig åt att sälja strandtomter till högst betalande? Det finns många goda själar som är engagerade, som mina föräldrar till exempel. De bor fortfarande kvar och vill göra något bra av Gustavsberg som gammal bruksort, genom att bevara kultur, sprida kunskap och satsa på det offentliga rummet. Men sedan har de ju resten av ön emot sig! Om jag får sia lite om framtiden så tror jag att Värmdö kommer att se ut som en stor golfbana med strandhus på om 20 år.

Karin Mamma Andersson är min absoluta favoritkonstnär just nu.. Det brukar vara Sigrid Hjertén eller Agnes Cleve, men just nu så vill jag titta på Karins landskap.

Unni!

Jag har läst sju av Drougges böcker, och en del är briljanta. Jag älskade "Andra sidan Alex" och "Hella Hells bekännelser" är så jävla underbar, just för att hennes svarta hobby är så förbjuden, snuskig och dekadent. Huvudpersonen, pederasten Hella är uppslukande, men även den slemmiga omgärdande puppan av smutsiga pengar och materialism, tvingar läsaren att äckelfascinerat bläddra vidare i bokjäveln. Samtidigt är det befriande att uppleva ett universum där det är mannen som är objektet, köttstycket, kroppen som skall dömmas och värderas - ungefär som en häst på auktion :)
Men det är väl mitt gamla trista hämndbegär som talar, efter att sedan 14 års ålder ha varit ofrivilligt tillgänglig på glo- och tafsmarknaden, där gubbar från 16-84 års ålder har tagit sig friheten att titta, kommentera, bedömma och i sällsynta fall känna/klämma på mitt och alla andra kvinnors utseende. Sist någon klämde var jag 19 och skallade vederbörande över näsbenet. Det var min kompis kollega, och jag har fortfarande ingen kontakt med kompisen ifråga eftersom hon tyckte att min åtgärd var väl drastisk.
Nu är det ju inte alla som är sådana. Jag försökte t.ex. göra ett omvänt macho-skoj med D om att han var ett stycke kött, men han blev mest sårad. För hans del är vårt metafysiska band mer viktigt, och han klargjorde att han inte var någon docka som jag kan leka som jag vill med eller visa upp som en utställningshund. Hans röst gick upp i falsett och han började svinga pekfingret i sann Riki Lake-anda.
Anywho - Unnis senaste bok - "Boven i mitt drama kallas kärlek" - är fruktansvärt bra. Inte Nobelpris-fenomenal, men så träffande i den detaljerade redogörelse för "åren som gud glömde" då hon var sambo med cp:t Niclas Salomonsson. Detta utmärkta betyg får boken givetvis för att den förmedlar en hög igenkänningsfaktor för min del, då jag för flera år sedan befann mig i ett liknande förhållande. Därför är det extra svårt att läsa boken, jag har ju jobbat skithårt för att glömma och gå vidare. Fast det är ju egentligen därför den är så bra - för varför ska jag glömma och gå vidare? Är det inte bra att vara arg och förbannad, att göra det svårt för alla abusive bastards? Att använda erfarenheter på ett konstruktivt sätt? Jag tror att det är bra, nu ska jag dricka vin, kanske senare gå ut och knacka hustrumisshandlare.

Väck

Ja, verkligen - väck. Så trött.. så uttråkad, jag vill tillbaka till mitt riktiga jobb.. vickar i repan just nu.

Men till något roligare - Jenny kommer att flytta hem! Hem till Sverige, Stockholm och Norrmalm! Hon har bott i Brighton i nästan 10 år nu, vi bodde där tillsammans under 2000 men jag valde att flytta hem och har bara nöjt mig med att komma och hälsa på vartannat år. Brighton är härligt på många sätt, men det är också ett jävla Babylon för unga tjejer med ADHD - livet är lite för spännande där.

Jenny och jag har upplevt mycket, eftersom vi känt varandra sedan fyra års ålder. Vi gick på dagis tillsammans, i samma klass i låg- mellan- hög- stadium samt samma sak i gymnasiet. Så när jag tänker efter är den här pausen på 10 år när vi varit bosatta i olika länder kanske välbehövlig? Nejdå, vi har sett till att ses så ofta som möjligt, men vi har också haft två väldigt separata liv.. medan vi ändå alltid är på samma nivå när vi ses. Kul ska det bli i a f, att hon kommer hem, snärtan.

Nu vill jag åka hem, det är 30 minuter kvar och jag skulle vilja sula den här jävla växeltelefonen ut genom fönstret, och hade jag min 30.06:a skulle jag skjuta på den innan den når marken.

Mendelsohn och galenbugg

Jag och D har varit på vårt första bröllop. Vi åkte ända till Torsby i Värmland för att få ta del av festligheterna.
Detta är alltså de två doktorander som jag tidigare nämnt (läs här för uppfriskning av minnet) som gifter sig, och som ni förstår var mina förväntningar inte alls särkilt höga.
Kyrkan hade jag fan kunnat hoppa över, jag har svårt för den sortens respektfulla/undergivna tystnad som uppstår i kyrkor. Det är alltid som om Luther själv står i predikstolen och bevakar, kontrollerar att allt går rätt till. Dessutom sjöng D fel i första psalmen, vilket gjorde att jag började skratta hysteriskt - det gick inte att sluta - och drog en massa blickar och rynkade ögonbryn till mig. Sånt gör ju bara saken värre och jag fick tillslut visualisera farmor och farfars gravsten för att all nervositet, rädsla och förväntan som mynnade ut i denna fruktansvärda skrattattack skulle försvinna. Det fungerade.
Brudparet var jättesöta, bruden är gravid i fjärde månaden vilket faktiskt inte syntes (men ungen blir likväl en bastard) och brudgummen hade t.o.m. pingvinoverall.
Efter vigseln var det dags att röra sig mot festlokalen, jag och tobias var hungriga och vinsugna.. Vi började med champagne, det bästa botemedlet då man vill bryta isen. De flesta var hungriga och vi vet ju vad lite sprattelvatten gör med en tom mage. Sorlet steg avsevärt under 10 min, dessutom var förätten (räkcoctail, very retro) redan framdukad, jag var riktigt nära att tjyvsmaka flera gånger.
Och visst, tal om Linnea och Robert i all ära, det var många sådana. Men höjdpunkten var när Linneas faster höll tal och avslutade med att dra alla verser av "Ack Värmeland du sköna" precis bredvid D:s öra. Nu var det hans tur att få skrattnoja, han var tvungen att titta ner i bordet medan resterande gäster funderade på om glasen skulle hålla genom falsksången..
Buggmusiken kom igång (vi var ju i Värmland, Christer Sjögren är obligatorisk på alla Värmländska bröllop) och jag dansade med brudgummens far som slängde om kring mig som en liten vante, han var helt sjukt bra på att dansa!
Tillsist åkte vi hem, vi vaknade nästa dag med finkläderna på oss. Det var bara att tvätta av sig skammen och leta reda på närmsta pizzeria för den näringsriktiga frukost vi var i så stort behov utav.

Undrar vem som gifter sig härnäst..

welcome back!

Så är jag tillbaka på P.B. arenan. Härligt!

Innan jag gick på semester fick jag ett erbjudande av vår ekonomichef, hon vill att jag sköter divitionen Pitney Bowes Finans medan deras finance manager är på mamma-ledighet. Och jag vet att det skulle vara roligt, mycket pengar och se bra ut på CV:t. Pitney Bowes Finans har egentligen inga kopplingar till Pitney Bowes Svenska (där jag arbetar som konsult just nu), utan huvudkontoret finns i Oslo och jag skulle jobba tillsammans med Magnus som enda kollega i Sverige.

Men fortfarande finns drömmen om pluggandet som antagligen kommer att få läggas på is ett tag. Jag kommer alltså vara över trettio när jag börjar plugga. Kul.

Vi har skaffat hund! Stella, vår stjärna på himlen! En blandning mellan rottweiler, dobermann och hamilton stövare (eller hamilton strövare som det stod i annonsen :D).. hon bråkar och ifrågasätter, men hon är underbar på alla sätt. Och så snygg! Som tur är har vi fått dagisplats i Hornstull (strategiskt placerad på väg till D:s jobb - undrar vem som får hämta och lämna) hos ett par underbara tjejer.. De vet att ta betalt, men det är det värt.

Annars har semestern varit fylld av resande fram och tillbaka, kors och tvärs över mittersta sverige - det är nästan skönt att komma tillbaka till jobbet med ordentliga rutiner. Haha, nu låter jag som en Asperspersonlighet! Inte riktigt så, men allt resande fram och tillbaka kräver så jävla mycket förutseende och man ska vara släkt från alla kanter till lags, jag har egentligen inte gjort något som jag själv planerat. Så nästa år ska jag kidnappa D och hyra en stuga i Värmland där vi ska fiska och gå i skogen med Stella. Jag ska lägga alla hans telefoner och datorer i en svart sopsäck och backa över dem, sedan ska jag bakbinda hans händer och slänga honom i bakluckan och när vi kommer fram så har han ingen aning om var vi är och försöker han fly så finns det ett osynligt elstaket som i Lost.

Kukslyna..

.. är ett ganska elakt ord att kalla någon, men likväl nedvärderande och passande på de karlar som låter sin lilla snopp styra sitt eget och därmed drabba många andras liv. Genom en vän har jag fått direkt insyn i en helt otrolig jävla historia som jag inte tänker avslöja några detaljer om av respekt för henne, men jag vill i alla fall skriva några rader som förhoppningsvis kommer att nå fram till den skyldige:
Ditt lilla as, det skulle kunna ordnas en ståplats i Nybroviken till dig, men jag tror att ett värre straff är att du en dag kommer att få insikt i ditt handlande och ser vilka konsekvenser det fått.

Aquarius

Midsommar har som ni vet redan hunnit passera, och för mig flöt den förbi med mycket god mat, nubbe och vin, strömmingsfiske samt långpromenader med Hugo uppe i Hälsningland. För D var det betydligt smärtsammare och tråkigare, han hade nämligen glömt sin pollenmedicin hemma. Stackarn låg alltså inne och grät i 73 h, innan det var dags att åka hem.

Det är redan andra dagen på semestern, och det är underbart. Jag är helt ensam hemma – jag spatserar omkring i lägenheten med min kaffekopp och bara njuter. Det är dessutom buss-strejk – så jag kan av helt legitima skäl ställa in alla fikor och middagar som jag bokat upp mig på..

Vi har satt upp insynsskydd vilket ger vardagsrummet en lite akvarielik känsla. Jag kan inte riktigt bestämma om det är mysigt eller tacky – antagligen är det både och.. så här ser den ut:

Möjligen kommer vi att få skit av grannen: Hjördis (ja det finns faktiskt människor som heter det fortfarande). Den enda människan i världen som skulle kunna begära att man byter gardiner för att hon inte tycker att de passar fasaden.

Hans Swiklund

Hans Wiklund ansåg att det var hans jobb att yttrycka sig om SATC-fans: "Är du kvinna och gillar Sex and the city? Då förtjänar du lägre lön, enligt filmkritikern Hans Wiklund" skriver Aftonbladet.

Well asshole, jag vet inte riktigt varför det är så jävla vidrigt att tycka om Sex and the city, medan t.ex. Sopranos är så hyllad, när serien egentligen bara handlar om små pojkdrömmar om att vara en tuff gangster med massor av lösa brudar, bilar och makt. En fantasi om penisförlängare i alla olika former, vilket man försöker att ursäkta med att Tony Soprano går i terapi för att ta reda på vad som felas honom - som ju kan liknas vid SATC:s Carries självterapi när hon analyserar olika frågor i sin kolumn. Och liksom Tony har pengar som han spenderar mycket och gärna så gör Carrie samma sak, vilket då plötsligt ifrågasätts. Karriär, pengar och prylar är liksom inte en singelkvinnas arena, vilket är underförstått i Hans Wiklunds sätt att uttrycka sig. Och leta efter drömprinsen kanske är en gammal klyscha, men det ser faktiskt ut så att folk vill leva i tvåsamhet, och det går att ifrågasätta på många olika sätt, men då föreslår jag att Hans skiljer sig på en gång om han har synpunkter på detta.

"Filmkritikern" verkar ha glömt att han faktiskt själv är beroende av modeindustrin, som han beskriver på detta vis: " – Jag tycker att de ideal som torgförs i filmen, att det viktigaste är att ha en brasiliansk vaxning, en handväska från Louis Vuitton och hitta drömprinsen och gifta sig, är lite bakåtsträvande". Då hoppas jag fan att Hans fru, supermodellen Emma Wiklund, är hårig som en jävla apa och har en fjällrävenryggsäck nästa gång jag ser henne på en reklampelare i tunnelbanan.

Det smakar lite bittert att läsa Hans Wiklunds hårda ord, och jag antar att han har lite egna peniskomplex i och med hustruns framgångar. Dags att sluta sko sig på sin fru kanske? Wiklund tjänar antagligen väldigt mycket mindre än Emma, men förtjänar fanimig ännu mindre.

Challenge!

En utmaning från Lotta! Eller - pja, det kanske är ett starkt ord, snarare "Ett frågeformulär från Lotta"

1. Vad gjorde du för tio år sedan?

Jag skulle vilja skriva att jag var på väg ut i stora vida världen, men ska sanningen fram så var jag bara ute i skärgården och båtluffade med Kim. Det var inte så rafflande, men jag kom hem med 10 fästingar (rekord!) och risken för TBE var nog överhängande, så lite spännande var det. Living on the edge! Just det, Kim och jag bråkade första kvällen och det var dålig stämmning resten av resan. När vi var ovänner skrapade han sig med en pinne på armen i förtvivlan (vilket antagligen är dåtidens motsvarighet till dagens EMO-kids), och jag flyttade mitt tält ner till stranden i vämjelse över dramatiken.

2. Vilka fem saker finns på att-göra-listan idag?

- Bolaget (god planering gör midsommarafton så mycket trevligare)

- Restuppgifter att göra på mitt hemsideprojekt (oh boredom)

- Ta hem nya Entourage-avsnitt till tågresan upp till Söderhamn på torsd natt, efter Jay Z konserten

- Äta middag - ngt jävligt gott och fett. Jag har precis får gliringar angående mitt kostintag av mina kolleger på jobbet. Jennie rynkade på näsan och sade "Isterband - det är ju bara fett" när jag kom in i fikarummet med min lunchlåda som jag köpt nere på Klasro. Well, av storleken på Jenny att dömma så går pizza bra att äta, vilket känns som en jävla paradox om hon ska dissa mina isterband. Så, shut the fuck up. Och de andra tjejerna hade mage att gnälla på att jag hade för mycket smör på mackan. Det känns som om det är en jävla ätstörningstävling ibland, och folk är förbannade för att jag inte är med. Nu låter det ju som om jag hetsäter flott istället, men det gör jag faktiskt inte. Och jag är av normalstorlek. 170 cm lång, 60 kg.

- Hämta mina nya skor som jag beställt från Asos

3. Godis du gillar?

Ojdå. Eftersom jag har någon slags intolerans, så kan jag inte äta mängder av socker längre (vilket jag gjort tidigare, magsmärtorna till trots. Lotta kan intyga). Men jag älskar ju mörk choklad, gärna 85 % kakaohalt. Och häxvrål. Samt julgodis som min faster Gunn gör och min svärmors alla efterätter. Plus D:s stekta banan.

4. Vad skulle du göra om du blev miljardär?

Jag skulle köpa Strix, mjölka ur företaget och lägga ner det.

5. Städer som du bott i?

*Stockholm
*Brighton
*Oslo

Då ska jag alltså utmana fem blogg-kompisar. Det blir svårt eftersom jag försöker hålla mig ganska anonym, och ingen av mina kompisar förutom Lotta vet att jag bloggar.. Men jag måste återkomma om detta tror jag, kanske kan skaffa mig lite cybervänner som vill ha en utmaning.

Det finns en skitbra bild som jag skulle vilja lägga in här, men av någon jävla anledning går det inte. Förbannade Google! Skärpning.

FRA - som alla andra

Jag tycker egentligen att det är ganska fånigt med åsiktsbloggar (förutom Ali Esbatis), men jag förstår att den rätta färgen lyser igenom hur man än gör och det är ju jävligt kul att pracka på människor åsikter egentligen - så varför inte? Folk ska fundera och ställa sig till saker och ting på egen hand, bara jag får vara med och berätta hur de ska göra.
FRA:s lagförslag lades fram som Proposition 2006/07:63 den 8 mars 2007. Det som kritiserats starkast och givit upphov till namnet FRA-lagen är det förslag till reglering och utvidgning av den signalspaning som bedrivs av Försvarets radioanstalt, FRA. Reglering och utvidgning av signalspaning innebär att all e-mail, alla sms, alla telefonsamtal som går utomlands kommer att läsas och avlyssnas.
Ren odemokratisk jävla bullshit alltså. Vi är medborgare som har folkvalda representanter i regering och riksdag, som ska fatta beslut ang FRA-lagen den 17e juni, vi är alltså deras arbetsgivare. Och vi ska inte behandlas som potentiella jävla förbrytare, och vi ska inte betala flera tusentals anställda som lyssnar av satelliter med en superduperdator som kan behandla tre triljoner data i sekunden (och det är faktiskt sant, jag skrattade första gången jag hörde siffran för jag trodde D hade hittat på).

Så skriv på här. Och läs igenom detta. Lyssna sedan på mp3:an i den artikeln, jag tror att man måste spara den först, annars går det inte.

Brigitte Bardot

Jag redigerade min blogg-profil lite.. Men det var svårt, musik - hur fyller man i vilken musik man gillar? Det skulle först vara tvunget att rita upp ett års-schema över sinnesstämning för att komma någonvart över huvudtaget. Jag älskar R Kellys "U saved me" albumet på morgonen. Och Al Greens "Lay it down". Men på en fredageftermiddag lyssnar jag på Erykah Badu och Tweet. Det är liksom inget som är konstant.

Och egentligen är jag inte så intresserad av film. Däremot av skådespelare. Brigitte Bardot t.ex. Eller Sophia Loren.

Eller Faye Dunaway:

Eller varför inte Jane Birkin...

Birgitte var ju så otroligt cool.. läckert översminkad och bara syndig liksom... Men det gäller att man kan bortse från att hon har gjort flera politiska uttalanden riktade mot invandrare och särskillt muslimer, vilket har lett till att hon flera gånger fällts i domstol för hets mot folkgrupp. Lite svårsmält kanske?

the låtlistan

Min låtlista hamnade i skymundan i och med att jag tappade räkningen, så jag publicerar den utan krusiduller. Jag anar också att intresset kanske inte är överväldigande, men fuck that - this is my blog. Observera att det inte är någon kronologisk-, alfabetisk- eller rangordning:
Althea & Donna - Uptown top rankin (the hotties på bilden)

Erykah badu - Honey

Tweet - Turn da lights off

Cassie - Is it you

Lethal Bizzle - fire

Nas - Disciple

Black sheep - The choice is yours

Jay-z - Roc boys

Snoop Dogg & B-real - Vato

Onyx - Slam

Stephen Marley & Damian jr Gong Marley - Traffic jam

Mobb deep - Shook ones (pt 2)

Eric b & rakim - >Paid in full

Digableistic - Swinging high

Nanko - Lucky you

Big l - Put it on

Spinners - It's a shame

Olivia & 50 cent - Best friend (remix)

Nas - Halftime

The-dream & Fabolous - Shawty is da shit

Wu tang clan - The heart gently weeps

Run dmc & pete rock & cl smooth - Down with the king

Yarbrough & Peoples - Don't stop the music

Salt 'n' pepa - Tramp

Dizzee rascal - Pussyole

Da'ville & Sean Paul - Always on my mind

Iam & Redman & Method man - Nobel art

Kelis & Too short - Bossy

Usher - Love in this club

Freeway & 50 cent - Take it to the top

Grand puba - I like it (i wanna be were you are)

Kool g rap - My life

Boogie down productions - South bronx

Obie trice - Got some teeth

India Arie - Video

Pharaoche monch & showtyme - Desire

Dj Kool - Let me clear my throat

2pac & Eric Williams - Do for love

Ludacris & Nate dogg - Area codes

Lady Saw - No less than a woman

Ison & Fille & Sabo - Hela dan varje dag

Wu tang clan - Gravel pit

Sylvia Striplin - You can't turn me away

Wu tang clan - Shame on a nigga

Ken - 2000-talet

Wu tang clan - Wu tang clan ain't nuthing ta f' wit

Speech defect & Ugly duckling - Superfuture remix

Kevin michael - Ain't got you

Estelle - 1980

Horace Brown - One for the money

Ini Kamoze - Here comes the hotstepper

Pharcyde - Passin me by

Krs-one - Sound of da police

De la soul - Thru ya city

Iam & Redman & Method Man - Nobel art

Kna connected - back when i was

Chords - luckiest man alive

Usher & young jeezy - Love in this club

Lords of the underground - Chief rocka

Atmosphere - Shoulda known

Isley brothers - Between the sheets

Naughty by nature - Everything's gonna be alright

Biz markie - Just a friend

Lil wayne - Lollipop

Sylvia Striplin - You can't turn me away

Öris & Chords & t r - Andrahandskontrakt

Method man & Mary J Blige - I'll be there for you/you're all i need to ge

Cypress hill - Hand on the pump

T.i. - No matter what

Chris Brown - Forever

Naughty by nature - Opp

Positive k - I got a man

Chi-lites - Oh girl

En god bok

Det är inte alltid the World Wide Web erbjuder god läsning, men här kan man läsa och njuta om man har tid och ro. Annars parallell-läser jag "Branting och hans tid" och "Svensk maffia".
Just Branting har jag inte hunnit så långt med eftersom språket som Nils Olof Franzén använder sig utav är så fantastiskt högtravande och sentimentalt att jag kräks lite i munnen ibland, men sväljer lydigt och fortsätter att läsa.
Jag har läst många biografier, och självklart förstår jag att man är tvungen till ett visst mått av subjektivitet, men någon måtta får det väl ändå vara. Enligt Nils Olof Franzén så var Hjalmar Branting redan som barn en Marx-citerande modig, stark, vacker beskyddare av de svaga, vilket naturligtvis är bullshit eftersom barns egon är the size of an elephant. Hjalmar hade säkert en stor empatisk känsla, det har barn, men det är lätt att ifrågasätta sanningshalten när han hyllas som Jesus i första kapitlet. Det som lockar mig mest i biografier är de mörka sidorna hos människor, de hemligheter som gör dem mångbottnade och mystiska.. Men jag ska fortsätta att läsa och inte döma ut boken på en gång, det kanske kommer riktigt smaskigt stoff. Det värsta som hitills skildrats och som kan tolkas som smaskigt är väl stackars nervklena Emeranta (mamman) som spelade piano och var kär i en annan man än Gabriel (pappan). Tänk att leva ut sina frustrationer på ett jävla piano, nervklen kan man ju bli för mindre. Trots allt skulle jag nog hellre levt med patrasket i arbetarklassen även då, i slutet av artonhundratalet. Då kunde man åtminstone ta sig en rejäl bläcka, eller gå på bordell om man var frustrerad eller olycklig.

Pondus - ja, estetisk - mjae:

"Svensk Maffia" är en underbar beskrivning av en av de största Big Boys Clubs ever - organiserad brottslighet. Jag blir som besatt och läser, maler och förundrasr över detta fenomen. Den "manliga gemenskapen", som existerar även i de mest korkade sammanhang - som dessa mc-klubbar (de har små västar, medaljer och graderade grupper :D) - med individer som knappt kan läsa. Samma struktur, men i olika former, genomsyrar alla skikt, nivåer, lager och plan på världsdagordningen - alla destruktiva konsekvenser till trots. Fantastiskt.
Men det är spännande läsning och jag kommer på mig själv med att drömma små gangsterpojkdrömmar, hur jag viner fram på min båge, untouchable.
Dessutom ger "Svensk Maffia" en viss insikt om hur Skåne faktiskt är porten till helvetet, som är Danmark.

moderkaka

fan vad det är härligt med ogenerade morsor. läs kommentarerna

Jag älskar att läsa alla dessa gravid/barn- bloggar och nybliven-morsa-redovisningarna som finns på nätet. Tror aldrig att jag lärt mig så mycket nya och konstiga saker, det borde nästan finnas en 5 p högskolekurs i allt man bör veta kring barn och graviditeter.

nytt på fronten

nu ser det lite bättre ut.. ny header, tillverkad utan promille.

delete

Äh, jag gör nog så att jag till och med tar bort litegrann ur mitt fylleinlägg.

full

Ja, jag var kanske lite lite full när jag skrev det förra inlägget. Jag kom inte ens ihåg det förrän nu när jag gick in på bloggen för att titta på min banner, som för övrigt inte ens passar in i ramverket :(
Och jag har ingen patetisk, rebellisk sida, jag har bara en tuff utmanande sida som egentligen inte alls är särskilt tuff ens. Så kan det vara..
Den här helgen går i Dianas tecken, vi har skjutit hagel och jag har gjort vapenvård.. nu ska jag gå långpromenad med Hugo och D.

Ciao!

head over heal

Jag har pimpat upp en blogg, en ny header kommer förhoppningsvis att synas här. Eller kanske beställaren öppnar mailet som jag skickade för 10 min sedan och kräks för att den är så ful, vem vet? Men jag har ändå gjort ett hederligt volontärarbete åt en medbloggare, det är det som räknas.

Dessvärre ställer ju detta krav på min egen blogg, som i ärlighetens namn inte är vacker att vila ögonen på. Jag har prövat en del olika typsnitt, men mer än så har jag inte ansträngt mig. Så just nu jobbar jag på en egen header. Som kommer att dyka upp inom en snar framtid, men min patetiska rebelliska sida sinkar mig lite, jag vill bara köra en total antites till alla dessa "En prinsessas dagbok"-bloggar som besudlar the World Wide Web.

Kanske en FolkhemsStalin smyger in i min bloggbanner?

janne.. denna idol

St Petersburg

Vår resa till St Petersburg var kort men jävligt innehållsrik. Staden i sig är fin på sitt eget sätt, med restaureringar i centrum (man putsar och fejar, målar och donar) medan periferin är mindre estetisk men bär på desto mer historia.

Här ovan ser ni vår frukost-utsikt, vi satt på artonde våningen och spejade ut genom dessa enorma panoramafönster. Det var det mest positiva med vårt hotell som inte var särskilt vackert eller fräscht, men fullt funktionellt för oss spartanska själar.

Banksy hade dessutom gjort ett besök - för visst måste det väl vara Bansky?

Och visst besökte vi Vinterpalatset, Eremitaget och Katarinapalatset.. Enormt och vackert, men många nationalskatter som inte tillhör Ryssland ligger gömda därinne.

Dessa herrar gäckade oss att gå på en föreställning som antagligen hade givit oss ett minne för livet. Märk väl att de är noggrant photoshoppade, men att man ändå lämnat frisyrerna oretuscherade.

I Sankt Petersburg sköts sophanteringen av luftens råttor.

Och dessa bevingade smittohärdar verkar även extraknäcka som bröllopsatteraljer. Fuck! Vi hoppas att de nygifta slipper pest och Hepatit, en väldigt ledsam bröllopsgåva. För båda två pussade senare duvorna under påtryckning av en ivrig släkt.

Annars njöt vi så mycket som möjligt av god mat och otroligt goda viner! D åt fårballar en kväll, jag höll mig till lite mindre vågade rätter, så som hjortcrépes, lammdumplings och laxspett. Ryssar är inte trevliga, glada eller sprittande, men det är ganska befriande faktiskt - slippa denna ständiga uppvaktning och behöva fundera över sociala regler. I Ryssland känner man att man bör hålla sig på sin kant eftersom man är där på nåder om man lyckats ta sig genom denna djungel av byråkrati.

Finally Russia!

I julas bestämde jag mig för att vara spontan och spännande i mitt val av julklapp till D. Jag föreställde mig att vi skulle resa till f.d. Leningrad nuvarande St Petersburg som en fortsättning på våra besök i gamla kommuniststater.

Efter tre månaders längtan och planering så var det äntligen dags att resa. Lillebror Markus var hos oss i ottan, vi var fnissiga av nervositet och skämtade om att vi skulle köpa Markus en säck ryska rovor som tack för skjutsen. När vi väl kommer till Arlanda strular det lite med incheckningen, och vi börjar prata med personalen. De ger oss kolugnt vi beskedet att vi inte kommer med eftersom vi inte har visum. Jag och D bara kollade på varandra och skrattade, jag förklarade lugnt och pedagogiskt för personalen att vi bara ska vara där i fyra dagar.. De kollade på mig som om jag hade 47 kromosomer, och bara: "du.behöver.ett.visum." Så det var alltså bara att vända. "The walk of shame" fick en ny innebörd nästa dag när jag kom till jobbet.

Panik och kaos, jag kontaktade Ryssland Ambassad och vi måste alltså ha:
- en inbjudan till Ryssland från auktoriserad person
- en separat reseförsäkring, med bifogat kvitto på att den är betald
- kvitto på hotell och biljett
- nytt passfoto
- en resplan för hela vistelsen i Ryssland
What the fuck? Tror de att de är Michael Jackson eller? Vilket jävla gammelkommunistiskt bullshit. Vi tänkte att vi skulle byta resmål, men det gick inte heller eftersom SAS är ett företag som samlar på fittor. Och det skulle kosta två tusen när vi bokade om. Men beroende på vem man pratar med på SAS så går det att komma runt. Det är helt enkelt bara att ringa till deras bokningstjänst och ringa gång på gång till man hittar någon som vill hjälpa till. I en kundtjänst. Ska man behöva leta efter någon som hjälper till i en kundtjänst? Jag hra pratat med åtta olika personer nu, eftersom den tjejen som bokade om biljetten sade att vi skulle få nya biljetter på posten. Inte fan kom det några nya biljetter. Och när jag ringer dem så är det en elektronisk biljett. Och den måste bytas in mot den gamla biljetten och har man inte den gamla så kostar det tolvhundra. Eftersom jag inte hade något referensnummer så skulle det kosta ännu mer. Dessa extra kostander och denna byråkrati, ger mig ett intryck av att de kanske är rysskramare på SAS ? Min mamma sade att det var för att det går så dåligt för SAS det är därför de är bittra och försöker förstöra.

Jaja - hur som helst åker vi i morgon efter en kamp mot myndigheter från alla väderstreck. Det ska bli jävligt spännande trots att Ryssland har förlorat lite av sin glans i våra ögon. Men helt ärligt tror jag att Dmitrij Medvedev skiter fullständigt i det.

Men det är så sjukt, om man behöver visum så brukar de ordnas på flygplatsen i landet eller på flygplanet. Alla de gånger jag varit i Asien och Afrika har det alltid fungerat så...

Jag image-googlade på Ryssland och den första bilden jag fick upp var denna. Som återfanns på Pingstkyrkans hemsida.

Gastrit

Jag sitter hemma och väntar på att få börja ringa min husläkare.. min magkatarr går inte över, trots självbehandling och kaffeavgifting. Och som den lilla smyghypokondriker jag är börjar jag söka på sjukvårdsrådgivningen för att se vad diagnosen kan vara. Mycket snabbt kom jag fram till att jag har blödande magsår, vilket låter ganska trist.
Motkraft har en tioårsfest :
Skulle vara kul att gå på... Hoppas bara att det blödande magsåret är över till dess.
Icke att förglömma - listan:

1. Lady Saw - No less than a woman
Inte helt olik Grace Jones när det begav sig:

2. Dizzee rascal - Pussyole
3. Boogie down productions - South bronx
4. Kelis & Too short - Bossy
5. Kelis - Good stuff

På måndag är det hemmapremiär för Bajen, fan vad kul! Men, jag kan inte låta bli att ororas över den kommande säsongen. Palinho i all ära, men vem har han med sig? Castro-Tello! Jag hoppas att Tony gjorde en bedömning med eftertanke, och att han vet något som jag inte vet, när han ansåg att Castro-Tello var mogen.. Totalt blev det 16 matcher och fyra mål under året -07 för C-T, jag vet inte om det känns starkt nog. Jag saknar Anders Lindroth. Kom tillbaka Anders!

Om bloggen ser lite annorlunda ut gång till gång beror det på att jag försöker få till en schysst layout genom html, vilket inte är så jävla lätt om man är van vid webb-editorer. Men efetrsom blogspot är efterblivet så hjälper inte det.

skäms!

Ja, jag är fruktansvärt dålig på att blogga.. jag skäms. Men jag kompenserar med ett tävlingsmoment! Vem är Alan Greenspan och vem är Ulf Ahdelsson?

?

??

Vidare till väsentligheter..

Här kommer blogginläggets låtbidrag i sann schlageranda;

1. Krs-one - Sound of da policeHiphopens kanske fulaste plyte, men ändock ett geni, för något måste ju väga upp de yttre arvsanlagen. "Sound of the Police" är en skön nostalgitripp, och säg den som kan motstå att samstämmigt skrika "UH UH" efter "..iss tha sound ovv tha bolice".

2. Chaka Khan - Ain't nobody

3. Onyx - Slam

4. Tweet - Turn da lights off

5. Run dmc & pete rock & cl smooth - Down with the king

Läste ni Mona och Ylvas inlägg i DN Debatt? Läs här ifall du inte gjorde det. Mycket bra.. Man hör nästan Monas släpiga Stockholmsdialekt genom texten.

Den ultimata låtlistan..

Jag har ju ett otroligt viktigt jobb, men ibland så måste jag koppla ifrån och jobba på mitt viktigaste projekt just nu: Den Ultimata Låtlistan. Och istället för att ge bort hela jävla tårtan på en gång så får man nöja sig med fem låtar åt gången. Här kommer dagens lista med bild på listettan:

1. Erykah badu - Honey




Bilden är nästan lite lik >>>>













2. Nas & will.i.am - Hip hop is dead
3. Dj Kool - Let me clear my throat
4. Big l - Put it on 5. Salt 'n' pepa - Tramp

Jag kollar på en dokumentär om Biggie nu, inte så objektiv - men det blir det väl aldrig när storheter dör. Alla pratade om hur de älskade och respekterade B.I.G. Utom Chico från Junior M.a.f.i.a. som bara klagade på hur Biggies mamma, mrs Wallace, hatade Chico för att han lånade Biggies cykel en gång när de var små. Hahaha! Tuffa Chico satt och pratade om hur mrs Wallace skrämde honom med hennes jamaicanska engelska och hur hon skrek på honom att ge tillbaka Christophers cykel :D.

Lotta!

Kolla min första blogg-kompislänk! Jante säger till mig att det inte är helt rätt att ta emot så mycket credd, men jag gör det med rak rygg i a f. Hon är så söt, Lotta.. skulle kunna äta upp henne. Det var mysigt att träffa henne igår, jag var lite nervös och hade nästan lite fjärilar i magen.. Men vi fick mycket sagt, grymt kul.
Castro verkar skapa lite förvirring som vanligt, allt ska vara så jävla hemligt hela tiden! På Esbatis blogg såg jag ett roligt citat: ""I'm not thinking to cut my beard, because I'm accustomed to my beard and my beard means many things to my country. When we have fulfilled our promise of good government I will cut my beard." Castro in 1959, interview with CBS's Edward Murrow, 30 days after the revolution. Kunde inte sagt det bättre själv. Om jag hade haft skägg alltså. Och varit en diktator som inte "fulfilled our promise of good government".

Här är en ung castro utan skägg.

Castro avgår...

Ja, "Fidel avgår" säger AFP. Och jag som tänkte fira min 30årsdag i en kommuniststat. Hoppas Raul håller fanan..

timmarna

Fuck ass! Klockan är 16.38 och jag sitter fortfarande på jobbet. Det är fredag eftermiddag!
Vi skulle egentligen varit hemma hela helgen och tagit det jävligt lugnt (det är nymålat i lägenheten så vi tänkte möblera osv), men D:s Ma och pa frågade om vi ville följa med och fälla träd uppe i stugan... Jag var på väg att spontant brista ut i ett rungande nej, men så kom jag på att jag och D är där uppe mer än vad de är, och vi lånar dessutom deras bil varje gång vi ska dit. Dessutombetalar de bensinen. Så vi kunde inte säga nej, utan våra samveten tackade ja till inbjudan.
D ringde för en halvtimme sedan och sade att han var på väg upp till affären. "Affären?" sade jag dumt, "Då hinner du ju inte hit till halv fem?".. "Nej, just det - vi kommer nog inte förrän fem-halvsex". What. The. Fuck. Jobba över på en niggaassbitch´jävla fredag? Jag kände hur blodet försvann från ansiktet, blev yr, tappade luren och var tvungen att sätta huvudet mellan knäna..
Jag hör hur säljarna är kvar på sin avdelning, "The frog" ekar under hejarop mellan väggarna varje gång de säljer en maskin. Förut hade de en vanlig koskälla och en hederlig applåsalva när någon lyckades kränga en frankeringsmaskin, men allt måste väl utvecklas.

Nu ringde de! Jag ska gå ner på parkeringen!

soft

Heippa!
Vad skönt det är att vara ensam hemma ibland... Vi var uppe i svärpäronens stuga över helgen, med F & J samt två hundar. Det blir ett par intensiva 48 timmar, så D fick köra hem mig innan han lämnade tillbaka bilen till föräldrarna - jag tappade upp ett bad och fick min svärmors söndagsmiddag som matlåda istället. Inga manners här inte!

De som känner till Morronsoffan i Svt vet också att Ursula Berghe, Birger Schlaug och kuk-Thomas Idergard är tillbaka. Thomas hinner varje vecka på den kvart han sitter och svettas i ljuset från 1000 wattslampan förneka den globala uppvärmningen, informera om hur lönen enbart är en förhandlingsfråga och gapa om mäns förträfflighet - brottstatistik till trots. Redaktionen måste ju ha skrattfest bakom kulisserna när han sätter igång! Kolla på honom:
D brukar säga att Thomas Idergard är min motsvarighet till Stålmannens Lex Luthor.
Ursula Berge är i sådana fall min Lois Lane.. Jag är i alla fall spänd på hur den här säsongen kommer att utvecklas, jag tippar att vi kommer att få en Birger i högform, han har haft hela julen på sig att fila på kvicka argument mot Thomas ständigt återkommande mantra "naturliga svängningar i teperaturen".

Kolla! Kan man vara mysigare? Och smartare?
Här är jag och Ursula, playing around:

weeeeeeekend

Så skönt med helg igen.. i morgon är det fredag och vi ska äta tapas på Roxy där hasch-jonas jobbar.
Lillebror och hans dam kom hem i förra veckan, de har åkt Transibiriska vilket verkar vara ett tvång när man är 25 nu förtiden. Jag gjorde ett patetiskt försök att luffa i thailand i tre veckor när jag var 25 - tack käre gud för självinsikt; det var inte riktigt jag. Jimpa och jag satt kväll efter kväll och tittade på de tribaltatuerade kidsen som hade låtsas-surplat en mushroomshake och studsade omkring med bandanas på huvudet. Vi köpte gräs av en japan och drog till en lugn dykar-ö för att läsa, bada och röka bort resten av tiden.. det fungerade ganska bra, men det kan man ju göra hemma också. Det är roligare med lite mer action!
Sri Lanka t.ex., det var tre spännande veckor som innehöll mycket action kombinerat med frosseri av sällan skådat slag (de har en otrolig matkultur och gästfrihet vilket innebär en direkt förolämpning om man som besökare tackar nej till något). Jag åkte med en egen liten Tamil-klan som jag lärt känna här hemma i Sverige, vilket givetvis ledde till att vi blev gripna varje dag när vi befann oss på singalesiskt territorium. De pekade på oss med sina tuffa automatvapen, och de pyttesmå mörka männen i uniform skrek frågor som jag inte kunde svara på (eftersom jag inte förstod språket), sedan släppte de oss. Klassisk maktfullkomlighet, dessvärre gick det inte att bli särskilt rädd för någon som är 30 cm kortare och hälften så stor som jag själv - så jag är ett misslyckande i lankesisk historia.

Ja den resan vore kul att berätta om, men det får bli en annan dag - för nu sitter jag på jobbet och ser väldigt upptagen ut, trots att jag egentligen bloggar :). Gå in på www.maska.nu för att få fler tips om hur man sköter sitt jobb på bästa sätt!

Måste skicka lite kärlek till L & B..

*tjing*

jag tänker på er..

ljunggrens

Jag satt och läste några blogginlägg som handlade om att Sviten ska lägga ner efter ett rån (är man intresserad kan man läsa här och här) och började febrilt leta i mitt hjärnarkiv om jag har något ställe som jag kan kalla mitt eget stammishak? Men nej, inte längre. Tvåsamhetsbubblan har pö om pö genomsyrat hela mitt liv, så att jag numera inte ens har en egen ölhävarstuga. What´s up with that!?
From -99 tom -03 var East min lokal i sthlm, sedan en övergång till Berns under ett år för att sedan via ett växande fotbollsintresse byta stadsdel till Södermalm och under -05 och -06: Kvarnen, Murphys Corner och Underbara.
Men nu? Det är tomt! Jag och D ska ut och äta på fred, får se vilka som följer med, men då är det nog dags att ordna ett eget hak. AG? Det är liksom fel sida av stan, vem fan åker till Kungsholmen för att dricka öl och äta god mat? Men de har jävligt bra lokaler.. svår nöt! Nada är lite för fittigt/trendigt, och PetSound för pretto. Det är så många faktorer som måste stämma - publiken måste vara lagom nerdekad (inte Gröne Jägarn-dekade, men gärna alkoholiserade akademiker), lokalerna lagom otrendiga och charmigt schabbiga, medan menyn måste vara orginell/fräsch/vänliga priser (ingen jävla biff alá Lindström kombinberat med husets röda för 455 kr).

Det påminner mig om en mardrömsupplevelse för några veckor sedan som satte mina grundvalar i gungning: "Är det verkligen värt att gå ut och träffa folk?"
Vi skulle träffa D:s barndomskompisar, tre doktorander i kemi respektive biologi (med växtinslag - växtbiologi? kan man vara doktorand i det?). Anywho, D var jätteglad och kvittrade som en liten lärka på vägen till Krönet där vi skulle ses, och jag tyckte det var roligt att äntligen får träffa dessa prissar som jag hört så mycket om. Samtalet förflöt under den kvart där man klarar av alla formaliteter (boende, arbete/studier, födelseort, ålder och civilstatus). Sedan var det tyst. Min nervositet hjälpte inte ens (jag tenderar att få nervosa mundiarreos) utan tysnaden lade sig som en våt filt över sällskapet. Min bordsdam log vänligt under sin permanentade doktorandlugg och hon lade ett ben över det andra under den vadlånga kjolen. Hennes pojkvän log vänligt han med och deras förlovningsringar glimmade i barljuset. I samma sekund kommer jag på att de ska gifta sig i sommar! I extas över att ha funnit ett ämne snubblade jag över orden när jag började fråga om bröllopet, bara för att bli överröstad av D som också var överlycklig över att jag hade funnit ett så bra samtalsämne. Men underbart är kort, efter fem minuter var detta över. Sedan skulle vi vidare och ÄTA.. Ytterligare tre timmar i detta sällskap.
Ljunggrens hade inte kunnat reservera fler än sju, och när vi kom dit förståd vi att det var för att de hade runda små bord och inte för att det var för mycket gäster. Servitören var otrevlig, rekomenderade bara dyra viner och de små portionerna var otroligt goda och vällagade men för dyra för den kvalitet man faktiskt fick. Så: en tvåa till Ljunggrens som en gång i tiden var trevligt och en etta till sällskapet. Johan och Frida som slöt upp lite senare får en fyra, och Jesse som tillsist kom till Underbara får kvällens femma!

Inte lika trevligt längre

cariño..

Julen är alltså redan över och jag är tillbaka på min kontorsstol som tenderar att bli lite för varm så att min, än så länge, obefogade oro över hemorrojder svävar som en osalig ande över kontorslandskapet.

Det gick så snabbt med all ledighet att jag och D bestämde oss för att åka upp till svärpäronens stuga över helgen. Fiska och måla, rannsaka sig själv och bara ta det lugnt. Det låter som ett spa för själen. Hugo ska med såklart, för finns det någon som kan njuta och ta hand om sig själv så är det han.

Nyår var riktigt roligt, vi rymde upp till dalarna med några kompisar och lagade Bouillabaisse och drack vin, sköt vansinnigt mycket raketer...