Mendelsohn och galenbugg

Jag och D har varit på vårt första bröllop. Vi åkte ända till Torsby i Värmland för att få ta del av festligheterna.
Detta är alltså de två doktorander som jag tidigare nämnt (läs här för uppfriskning av minnet) som gifter sig, och som ni förstår var mina förväntningar inte alls särkilt höga.
Kyrkan hade jag fan kunnat hoppa över, jag har svårt för den sortens respektfulla/undergivna tystnad som uppstår i kyrkor. Det är alltid som om Luther själv står i predikstolen och bevakar, kontrollerar att allt går rätt till. Dessutom sjöng D fel i första psalmen, vilket gjorde att jag började skratta hysteriskt - det gick inte att sluta - och drog en massa blickar och rynkade ögonbryn till mig. Sånt gör ju bara saken värre och jag fick tillslut visualisera farmor och farfars gravsten för att all nervositet, rädsla och förväntan som mynnade ut i denna fruktansvärda skrattattack skulle försvinna. Det fungerade.
Brudparet var jättesöta, bruden är gravid i fjärde månaden vilket faktiskt inte syntes (men ungen blir likväl en bastard) och brudgummen hade t.o.m. pingvinoverall.
Efter vigseln var det dags att röra sig mot festlokalen, jag och tobias var hungriga och vinsugna.. Vi började med champagne, det bästa botemedlet då man vill bryta isen. De flesta var hungriga och vi vet ju vad lite sprattelvatten gör med en tom mage. Sorlet steg avsevärt under 10 min, dessutom var förätten (räkcoctail, very retro) redan framdukad, jag var riktigt nära att tjyvsmaka flera gånger.
Och visst, tal om Linnea och Robert i all ära, det var många sådana. Men höjdpunkten var när Linneas faster höll tal och avslutade med att dra alla verser av "Ack Värmeland du sköna" precis bredvid D:s öra. Nu var det hans tur att få skrattnoja, han var tvungen att titta ner i bordet medan resterande gäster funderade på om glasen skulle hålla genom falsksången..
Buggmusiken kom igång (vi var ju i Värmland, Christer Sjögren är obligatorisk på alla Värmländska bröllop) och jag dansade med brudgummens far som slängde om kring mig som en liten vante, han var helt sjukt bra på att dansa!
Tillsist åkte vi hem, vi vaknade nästa dag med finkläderna på oss. Det var bara att tvätta av sig skammen och leta reda på närmsta pizzeria för den näringsriktiga frukost vi var i så stort behov utav.

Undrar vem som gifter sig härnäst..