weeeeeeekend

Så skönt med helg igen.. i morgon är det fredag och vi ska äta tapas på Roxy där hasch-jonas jobbar.
Lillebror och hans dam kom hem i förra veckan, de har åkt Transibiriska vilket verkar vara ett tvång när man är 25 nu förtiden. Jag gjorde ett patetiskt försök att luffa i thailand i tre veckor när jag var 25 - tack käre gud för självinsikt; det var inte riktigt jag. Jimpa och jag satt kväll efter kväll och tittade på de tribaltatuerade kidsen som hade låtsas-surplat en mushroomshake och studsade omkring med bandanas på huvudet. Vi köpte gräs av en japan och drog till en lugn dykar-ö för att läsa, bada och röka bort resten av tiden.. det fungerade ganska bra, men det kan man ju göra hemma också. Det är roligare med lite mer action!
Sri Lanka t.ex., det var tre spännande veckor som innehöll mycket action kombinerat med frosseri av sällan skådat slag (de har en otrolig matkultur och gästfrihet vilket innebär en direkt förolämpning om man som besökare tackar nej till något). Jag åkte med en egen liten Tamil-klan som jag lärt känna här hemma i Sverige, vilket givetvis ledde till att vi blev gripna varje dag när vi befann oss på singalesiskt territorium. De pekade på oss med sina tuffa automatvapen, och de pyttesmå mörka männen i uniform skrek frågor som jag inte kunde svara på (eftersom jag inte förstod språket), sedan släppte de oss. Klassisk maktfullkomlighet, dessvärre gick det inte att bli särskilt rädd för någon som är 30 cm kortare och hälften så stor som jag själv - så jag är ett misslyckande i lankesisk historia.

Ja den resan vore kul att berätta om, men det får bli en annan dag - för nu sitter jag på jobbet och ser väldigt upptagen ut, trots att jag egentligen bloggar :). Gå in på www.maska.nu för att få fler tips om hur man sköter sitt jobb på bästa sätt!

Måste skicka lite kärlek till L & B..

*tjing*

jag tänker på er..

ljunggrens

Jag satt och läste några blogginlägg som handlade om att Sviten ska lägga ner efter ett rån (är man intresserad kan man läsa här och här) och började febrilt leta i mitt hjärnarkiv om jag har något ställe som jag kan kalla mitt eget stammishak? Men nej, inte längre. Tvåsamhetsbubblan har pö om pö genomsyrat hela mitt liv, så att jag numera inte ens har en egen ölhävarstuga. What´s up with that!?
From -99 tom -03 var East min lokal i sthlm, sedan en övergång till Berns under ett år för att sedan via ett växande fotbollsintresse byta stadsdel till Södermalm och under -05 och -06: Kvarnen, Murphys Corner och Underbara.
Men nu? Det är tomt! Jag och D ska ut och äta på fred, får se vilka som följer med, men då är det nog dags att ordna ett eget hak. AG? Det är liksom fel sida av stan, vem fan åker till Kungsholmen för att dricka öl och äta god mat? Men de har jävligt bra lokaler.. svår nöt! Nada är lite för fittigt/trendigt, och PetSound för pretto. Det är så många faktorer som måste stämma - publiken måste vara lagom nerdekad (inte Gröne Jägarn-dekade, men gärna alkoholiserade akademiker), lokalerna lagom otrendiga och charmigt schabbiga, medan menyn måste vara orginell/fräsch/vänliga priser (ingen jävla biff alá Lindström kombinberat med husets röda för 455 kr).

Det påminner mig om en mardrömsupplevelse för några veckor sedan som satte mina grundvalar i gungning: "Är det verkligen värt att gå ut och träffa folk?"
Vi skulle träffa D:s barndomskompisar, tre doktorander i kemi respektive biologi (med växtinslag - växtbiologi? kan man vara doktorand i det?). Anywho, D var jätteglad och kvittrade som en liten lärka på vägen till Krönet där vi skulle ses, och jag tyckte det var roligt att äntligen får träffa dessa prissar som jag hört så mycket om. Samtalet förflöt under den kvart där man klarar av alla formaliteter (boende, arbete/studier, födelseort, ålder och civilstatus). Sedan var det tyst. Min nervositet hjälpte inte ens (jag tenderar att få nervosa mundiarreos) utan tysnaden lade sig som en våt filt över sällskapet. Min bordsdam log vänligt under sin permanentade doktorandlugg och hon lade ett ben över det andra under den vadlånga kjolen. Hennes pojkvän log vänligt han med och deras förlovningsringar glimmade i barljuset. I samma sekund kommer jag på att de ska gifta sig i sommar! I extas över att ha funnit ett ämne snubblade jag över orden när jag började fråga om bröllopet, bara för att bli överröstad av D som också var överlycklig över att jag hade funnit ett så bra samtalsämne. Men underbart är kort, efter fem minuter var detta över. Sedan skulle vi vidare och ÄTA.. Ytterligare tre timmar i detta sällskap.
Ljunggrens hade inte kunnat reservera fler än sju, och när vi kom dit förståd vi att det var för att de hade runda små bord och inte för att det var för mycket gäster. Servitören var otrevlig, rekomenderade bara dyra viner och de små portionerna var otroligt goda och vällagade men för dyra för den kvalitet man faktiskt fick. Så: en tvåa till Ljunggrens som en gång i tiden var trevligt och en etta till sällskapet. Johan och Frida som slöt upp lite senare får en fyra, och Jesse som tillsist kom till Underbara får kvällens femma!

Inte lika trevligt längre

cariño..

Julen är alltså redan över och jag är tillbaka på min kontorsstol som tenderar att bli lite för varm så att min, än så länge, obefogade oro över hemorrojder svävar som en osalig ande över kontorslandskapet.

Det gick så snabbt med all ledighet att jag och D bestämde oss för att åka upp till svärpäronens stuga över helgen. Fiska och måla, rannsaka sig själv och bara ta det lugnt. Det låter som ett spa för själen. Hugo ska med såklart, för finns det någon som kan njuta och ta hand om sig själv så är det han.

Nyår var riktigt roligt, vi rymde upp till dalarna med några kompisar och lagade Bouillabaisse och drack vin, sköt vansinnigt mycket raketer...