Suu Kyi och sushi

Ska träffa E idag för första gången på ett halvår.. vi ska luncha på vårt gamla favoritställe, det ska bli gøy! Hon är snart färdig med skolan, och som jag avundas henne. Tänk att vara helt färdig med sin utbildning och få börja klättra längs med den berömda stegen.. kalla mig karriärist, men jag är sugen på ett jobb med utmaningar där jag kan ta plats och vara gapig och kanske genomföra något. Mitt senaste jobb var ett bra jobb, lönen var ok i jämförelse med de vårdjobb jag haft tidigare och jag hade bra villkor öht. Men efter ett halvår kunde jag göra det där jobbet med ögonbindel och försökte indikera att det var dags att ge mig ytterligare arbetsuppgifter. Då blev det stopp och min önskan ignorerades i någon slags föreställning om att jag skulle vara företagets röst, men inte så mkt mer. Dvs jag hade en anställning med noll substans, vilket kan få vem som helst att tröttna och det var då vi bestämda oss för att flytta hem. En smart arbetsgivare skulle tagit tillvara de mina ambitioner och förslag. Men är man fast i gamla könsföreställnignar om roller och fördelning av ansvar får man kanske skylla sig själv och jag hoppas att hela företaget går samma öde tillmötes som regalskeppet Vasa.
Annars var porträttet av Suu Kyi i Svd väldigt bra och översiktligt, http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_17157563.asp - förutom Indiens president Pratibha Patil och Teresa av Calcutta saknar Asien kvinnliga förebilder.