Min Stella är borta för alltid. Hon gjorde utfall mot en liten hund i våras (den 8e maj för att vara precis), och den hunden blev ganska illa tilltygad (dock ej livshotande). Jag gjorde så mycket jag kunde i form av kurser, hundcoachning, hundmötesträning osv. men ingenting verkar hjälpa mot de aggressioner mot andra hundar som hon hade (förra sommaren bet hon en annan hund, och även min fastighetsskötare fick ett hugg). Om ett barn blev skadat, eller en annan hund var tvungen att avlivas eller dog pga av min egen hund skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv, så jag var tvungen att ge upp. Ägarna till den andra hunden ville att jag tog bort henne, men de ville inte göra en polisanmälan. Det var mitt sista alternativ då en omplacering inte var aktuell, jag hade genom min hundcoach försökt att få tag på ett hem med folk som kan brukshundar utan och innan, men det verkar vara omöjligt att få tag på - ingen var intresserad pga att Stella var en blandras med huvudsakligen Rottis och Dobermann i sig. Det är så vidrigt, det känns så orättvist med tanke på vilken underbar, fantastisk, kärleksfull hund hon var. Just nu finns hon uppe i Dalarna, i en urna, och hennes favoritleksak, Snobben, ligger bredvid.
Några roliga nyheter är dock att jag och R ska bli föräldrar! Jag är i vecka 24, mer än halva graviditeten har gått. Det känns overkligt, fantastiskt och läskigt. Men jag har en känsla av att vi kommer att bli fantastiska föräldrar!
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar